Är en relativt ny ras som kännetecknas lätt genom dess lilla kropp, korta ben & avsaknaden av päls. Man har fått fram bambino genom att para sphynx med munchkin. Bambinon är en dvärgras, vilket innebär att hela katten är liten, inte bara benen som är korta. Till skillnad från exempelvis hundrasen tax som har korta ben men en lång kropp, så har inte bambinon de problemen med t.ex. ryggen, eftersom katter har en mjuk och väldigt böjbar ryggrad.

Bambinon lider inte av sin dvärgväxt på något sätt, de kan hoppa, springa & leka precis som vilken katt som helst.

Låt dig inte luras av deras storlek, de är väldigt snabba och smidiga. Det går i en rasande fart över golvet, upp i takhöga klösträd på en sekund, sen ner igen. Från golvet så kan de enkelt hoppa och klättra upp på en människas axel. Till sättet är bambino väldigt lik sphynx, nyfikna, keliga & mer som en hund än en katt.

Genetiken

Genen för dvärgväxt är autosomal dominant, vilket innebär att endast en gen från en förälder krävs för att kattungen ska bli dvärg, ej könsbunden. En bambino har endast en gen för dvärg och en för normalstorlek eftersom genen är letal i dubbel uppsättning, alltså dödlig om den får 2 upplagor. Parar man 2 dvärg med varandra så kommer statistiskt sett 25% av ungarna få dubbel uppsättning och inte utvecklas längre än till ett embryo. Det känns alldeles fel för mig, så jag parar aldrig 2 dvärg med varandra!

En normalstor katt kommer inte kunna ge dvärggenen till sina avkommor om denne paras med en annan normalstor katt.

Rutscheman

Mk = Munchkingenen

mk = normalstor

I detta exempel ovan har vi parat en hane med dvärgväxt med en hona som är normalstor. Exempelvis en bambino standard med en sphynx.

Observera att första bokstaven för munchkingenen är en versal, alltså dominant.

• 50% av avkommorna får pappans dominanta gen för dvärgväxt tillsammans med mamman recessiva gen för normalstorlek och blir därför dvärg och får samma genuppsättning som pappan, alltså Mkmk.
• 50% av avkommorna får både pappa & mammans recessiva gener för normalstorllek och blir därför normalstora och får samma genuppsättning som mamman, alltså mkmk.

Kombinationen ovan är den enda jag kommer att göra med bambino. Men för att visa ett exempel vad som händer om man parar 2 bambinos med varandra visar jag ett till rutschema här nedan.

I exemplet ovan har vi alltså teoretiskt sett parat 2 bambino standard med varandra.

• 25% av kullen inte att utvecklas till livsdugliga foster, MkMk.
• 50% av avkommorna kommer att ha en gen av dvärgväxt.
• 25% av avkommorna kommer inte att få någon dvärggen, utan kommer att vara normalstora.

Räkna på utfall

Detta med att räkna på förväntat utfall med hjälp av procent är inte något att lita på allt för mycket och tänka att en viss parning ska resultera i vad man förväntat sig.

Exempelvis i min första bambinokull där jag gjorde en parning med en bambinohona och en sphynxhane så borde det resulterat i 50% standard & 50% non standard. "Resultatet" blev 20% standard & 80% non standard.

I kull nummer 2 med samma förutsättningar med dvärggener så blev det istället 80% standard & 20% non standard.

I tredje kullen stämnde det lite bättre, 40% standard & 60% non standard.

En utparning, outcross eller hybrid som det också kallas, är när man använder andra raser för att bredda avelsbasen hos en ras.

Sphynx är inte en ras som har en bred genpool, man kan inte para en hona med vilken hane som helst, för några generationer tillbaka är det stor risk att båda härstammar från samma linjer. Är det flera generationer bort så är inavelsgraden inte så hög, men faktum kvarstår att de trots allt är från samma linje. Skulle det visa sig att linjen har problem, då rasar precis allt. Några recessiva anlag har också påverkat att man fick problem med sjukdomar hos katterna från samma linjer när avkommorna fick genen från båda föräldrarna, exempelvis myopati, då fick man ta många katter ur avel.

Mer info om populationsgenetik!

Istället för att gå in för mycket på vilka problem som kan uppstå så pratar vi istället om vad några uppfödare jobbar med för att just bredda avelsbasen genom utparningar.

Förut användes devon rex för utparningar med sphynx, men dels p.g.a. myopati och eftersom deras anlag för lockig päls är recessivt och kan dyka upp flera generationer senare så använder sig de flesta av brittiskt korthår nu. Deras utseende är inte allt för långt ifrån rasstandarden för sphynx och även en del uppfödare av brittiskt korthår HCM-scannar sina avelskatter.

Genen för päls är dominant, vilket innebär att syns den inte, finns den inte, så det kan inte ploppa upp flera generationer senare så som devon rex gen kan. Sphynxens gen för hårlöshet är recessiv, så för att den ska vara naken innebär det att den måste vara homozygot (2 upplagpor av genen för hårlöshet).

Det är inte många uppfödare i Sverige som aktivt jobbar med utparningar, men Maria Henriksson på Vintermånen's började med detta för över 6 år sedan när hon och en till uppfödare importerade en sphynx f1 vid namn Voila Moris Edouard van Anubis. Fortfarande jobbar hon aktivt med utparningar och jag har haft turen att ta del av hennes stora jobb inte bara en gång, utan flera gånger när jag lånat hanar som är resultatet av utparningar & när jag fick köpa Quatro.

Länk till hennes facebooksida.

Så det låter väl enkelt att para en sphynx och en britt för att få mer hälsosamma avkommor, massa söta nakenfisar,, men så enkelt är det inte riktigt. För att para 2 olika raser som ska resultera i avkommor med stamtavlor behöver en ansökan skickas in till sitt förbund där man ansöker om att göra just den parningen och av vilken anledning och vilka mål man har med att göra kombinationen. När kattungarna i första generationen kommer, så är alla lurviga, eftersom genen för päls är dominant över hårlöshet, men alla kattungar bär på en gen för hårlöshet.

Rutschema

N = Normal päls

hr = hårlöshet

I exemplet ovan har vi parat en brittiskt korthårshane med en sphynxhona.

• 100% av avkommorna kommer att bli håriga eftersom anlaget för normal päls är dominant. Alla avkommor kommer att bära på det recessiva anlaget för hårlöshet. Ungarna i denna kull kallas då sphynx F1, alltså "Filial 1" som typ betyder generation 1 på svenska.

Eftersom dessa ungar är från en utparning som har blivit godkänd av förbundet så får de stamtavlor. I dessa står det ungefär "Ras: XSH ej godkänd korthår (SPH)" alltså att målrasen är sphynx.

Här har vi tagit en hane från första kullen, en sphynx F1, och parat den med en sphynxhona.

• 50% av avkommorna kommer att bli lurviga, men fortfarande bära på det recessiva anlaget för hårlöshet.
• 50% av avkommorna kommer att bli hårlösa, kommer bara ha 2 anlag för hårlöshet och inget för normalpäls.

Kom ihåg, detta är bara statistiskt sett, verkligheten kan vara annorlunda. Exempelvis så kan alla bli håriga även i denna och kanske kommande generationer. Vi kan inte styra över hur generna vid en parning kommer att bli.

Min Quatro kommer från denna generation, alltså sphynx F2, han har 2 håriga syskon och en brorsa som är hårlös.

Beroende på vilket förbund man är med i så funkar det olika med hur man gör vid parningar med katter som är från utparningar. Det kan krävas av förbundet att man får en bedömning av katten för att den ska kunna registreras om till målrasen om den är naken. Annars kommer dennes avkommor att registreras som ej gokänd korthår i flera generationer än nödvändigt.

Arbetet med utparningar är tidskrävande, eftersom önskat resultat kanske inte syns förrän flera generationer senare, det kräver planering av uppfödaren, målmedvetenhet, kunskap och pengar. Men resultatet är guld värt, både för rasen och för oss uppfödare som får ta del av arbetet några lägger ner.

Det som kan vara lite jobbigt för uppfödare som jobbar så hårt för rasens bästa är att folk som vill ha sphynx i de flesta fall vill ha en naken. Men fundera en extra gång, de lurviga sphynxarna är lika underbara som de hårlösa, samma hälsoundersökningar, noggranhet och kärlek ligger bakom en lurvboll uppfödd av en seriös uppfödare.

Är en väldigt ny ras som lätt känns igen på dess curlade öron som i profil är böjda bakåt, dom är dessutom också nakna.

Man har fått fram elf genom att para sphynx med american curl.

Elfen har en kropp som är väldigt lik sphynxens.

Genen som gör öronen curlade är inte skadlig och den påverkar inga andra delar av kattens kropp förutom öronen.

Deras öron gör att de ser ännu busigare ut när de hittar på små sattyg som ger en många skratt om dagarna.

Även elfen är lik sphynx i temperament, nyfikna, keliga & mer som en hund än en katt.

Genetiken

Genen är autosomal dominant, vilket innebär att endast en gen från en förälder krävs för att det ska visa sig i form av curlade öron, den är inte könsbunden. En elf standard som kommer från en parning mellan elf & sphynx har bara en gen för curlade öron och är därför heterozygot (2 olika gener),, medan en elf som kommer från en parning mellan elf & elf kan ha dubbel uppsättning, alltså vara homozygot (2 lika gener). Den i sin tur kommer bara föra vidare genen för curlade öron eftersom den inte har någon gen för raka. En elf non standard har inte genen och kan inte föra den vidare. Alla kattungar föds med vanliga öron, men inom några dygn börjar öronen curla sig hos de kattungar som har genen.

Något jag tycker är viktigt att tänka på är storleken på öronbasen hos elf. Genen för curlade öron gör öronen hos en elf betydligt hårdare och stelare än en med normala öron. Vilket innebär att det är svårare att komma åt att göra rent, vilket behövs ibland på nakenraserna eftersom de inte har någon päls som stoppar smuts från att komma in i öronen.

Min första elf Willoch har alldeles för små öron, det är otroligt svårt att få hans öron rena. Men Fiona har ändå helt okej storlek och det går att göra rent. Men för att inte få elfar med ännu mindre öron, är det mycket bättre att göra en parning mellan en elf och en sphynx med större öron, istället för med 2 elfar som är på gränsen.

Rutscheman

Cu = Curlgenen

cu = normala öron

I exemplet ovan har vi parat en heterozygot hane med en hona utan genen för curlade öron. Exempelvis en elf standard med en sphynx.

Observera att första bokstaven för curlgenen är en versal, alltså dominant.

• 50% av avkommorna får pappans dominanta gen för curlade öron och en gen från mamman för normala öron. Kattungen kommer att ha curlade öron.
• 50% av avkommorna får både pappan & mammans gen för normala öron och kommer inte att ha curlade öron.

I exemplet ovan har vi parat en heterozygot hane med en heterozygot hona. Exempelvis 2 elf standard.

• 25% av avkommorna kommer att få den dominanta genen från båda föräldrarna och kommer att bli homozygot, alltså ha 2 gener för curlade öron, ingen för normala öron. Kattungen har curlade öron.
• 50% av avkommorna kommer att bli heterozygota och ha en gen för curlade öron och en för normala öron. Kattungen har curlade öron.
• 25% av avkommorna kommer att få 2 gener för normala öron och kommer därför ha normala öron.

I detta exempel har vi tagit en hane från kullen ovan. Han är homozygot och har därför 2 gener för curlade öron. Han paras med en sphynx.

• 100% av avkommorna kommer att få en gen för curlade öron och en för normala öron. Alla kommer därför att ha curlade öron.

Historien bakom Elf

Som projektarbete i Pawpeds kurs G1 så valde jag att ta reda på mer om elf och historien bakom rasen.

Här är en del av arbetet jag gjorde.

Elf är en ny ras, både i Sverige och i hela världen. Historien för rasen är kort, därför väljer jag att skriva om de två raserna som elf härstammar ifrån, nämligen american curl & sphynx.

American curl är en ras som härstammar från en katt vid namn Shulamith som föddes i Kalifornien, USA 1981. Hon föddes med en mutation som gjorde att hennes öron var bakåtböjda i en båge bakåt, genen visade sig vara dominant, för i hennes kull med 4 så fick 2 kattungar samma curl på öronen.

1983 började uppfödare med avel på dessa katter som 1986 kunde börja registreras i the Cat Fanciers Association, men blev en fullt godkänd ras 1993. 2003 godkändes American curl i FiFe, 2004 registrerades den första i SVERAK. Sedan 2009 så har inga american curl kullar registrerats i SVERAK.

American curl är en liten medelstor katt, godkänd i alla färger, finns som både lång- och korthårig. Rasen kan ha öron som både är för lite och för mycket curlade. Genen är dominant, så man kan para en med curlade öron, med en med raka och få avkommor med både raka och curlade öron. Kattgenetikern Roy Robinson analyserade 81 kullar av rasen och kom fram till att det inte är en skadlig gen som orsakar curlen på öronen. Den påverkar endast öronen på katten. Eftersom genen inte heller är skadlig i dubbel uppsättning kan man även para två curl med varandra och resultatet blir att 75% av avkommorna har curlade öron i mer eller mindre utsträckning. Kattungens öron börjar curla sig redan några dagar efter födsel, men är inte fullt utvecklade förrän ca 16 veckors ålder.

Sphynx är en ras som härstammar från Kanada från en kull med en hårlös unge i som kallades Prude som föddes år 1966. Han parades med håriga katter, tillslut blev resultatet ungar med lite eller ingen päls. Efter det föddes det några fler hårlösa ungar i andra delar av världen som parades med devon rex innan dom parades tillbaka på de hårlösa linjerna från Prude. Rasen fick godkännande för registrering i the Cat Fanciers Association i slutet av 60-talet, men godkännandet drogs tillbaka 1971 eftersom rasen var för inavlad och ärftliga hälsodefekter visade sig. Uppfödare började då att avla genom att använda amerikansk korthår, europé och devon rex för att bredda avelsbasen och undvika inavel så gott det gick.

Inte förrän år 1998 fick rasen godkänt för registrering i the Cat Fanciers Association igen. The International Cat Association godkände rasen några år tidigare. Sphynx godkändes av FiFe 2001, och sen dess så har rasen växt i Sverige.

Sphynx är en medelstor katt, godkänd i alla färger, önskvärt är så lite päls som möjligt. Öronen är väldigt stora och ska ha en bred bas. Genen för hårlöshet är recessiv, så det krävs att genen finns hos båda föräldrarna för att avkomman ska bli hårlös.

Elf har man alltså fått fram genom att para en american curl med en sphynx. Det sägs att den första parningen med resultatet elf, gjordes år 2003 av Kristen Leedom, som har katteriet Quendi. Tio år senare fanns det ungefär 100 katter av rasen elf i hela världen. Rasen räknas fortfarande som ny och ovanlig. I Sverige finns det för tillfället under 10 stycken elf standard (2018).

Rasen är godkänd att registrera i bland annat The International Cat Association, underklubbar till World Cat Federation & The Cat Fanciers Association, men har fortfarande titeln ”experimentell ras”, men får delta på vissa utställningar i andra länder.

Rasstandarden för elf, är mycket lik den för sphynx, med undantag för öronen som ska ha formen från american curl. Alla färger är godkända, så lite päls som möjligt är att föredra.

Quatro & hans syskon från Vintermånen's Q-kull